Like they wanna go home with you
Hej folket. Jag håller med er, börjar bli otroligt uttjatat med mina hälsningsfraser.
Sedan måste jag även klaga lite på mig själv.
Jag har en sjukdom, det är ganska illa. Den heter bloggberoende, och ja jag har damp för att jag gjorde en sådan där lista, för det är egentligen under min värdighet, på alla möjliga plan. Sedan mår jag otroligt dåligt efter att jag skrivit tre inlägg på rad och Alexandras dags inlägg lyser i form av det tomma intet. (Nu blev det sådant ordbajseri igen, fan Tilia, skärp dig.) Nu ska jag med min glimt av innovativitet beskriva känslan när jag bloggat mycket och Alexandra inget.
Tänk er, att ni är smällfeta. Doktorn har alla du älskar som gisslan, och säger att om du inte går ner i vikt så torterar han de alla till döds genom tusen nålar. Du jobbar svinhårt för att gå ner i vikt, men sedan den där dagen, Dagen med stort D (ett negativt stort D alltså), då fingertopparna styr dig, tre sekunder senare har du smällt i dig en hel chipspåse samt fyra cheddarsås grejer från Donken. Den ångesten, när du inser att alla kommer dö.
Iallafall har dagen varit rätt bra.
Händer rätt mycket innanför skolans väggar men jag tycker det är rimligt passande att det stannar där.
Har bland annat blivit rekryterad till att sjunga den enda stämman i Lars Winnerbäcks Kom ihåg mig på skolavslutningen. Alex sjunger vanligt och jag sjunger stämmorna. Yep, jag kommer skita ner mig fullständigt.
Ni förstår inte hur otroligt sugen jag blev på den där cheddardippen när jag skrev om det. Ni tror ni förstår, men det gör ni inte, det lixom vattnas i munnen och åååh.
Sedan måste jag även klaga lite på mig själv.
Jag har en sjukdom, det är ganska illa. Den heter bloggberoende, och ja jag har damp för att jag gjorde en sådan där lista, för det är egentligen under min värdighet, på alla möjliga plan. Sedan mår jag otroligt dåligt efter att jag skrivit tre inlägg på rad och Alexandras dags inlägg lyser i form av det tomma intet. (Nu blev det sådant ordbajseri igen, fan Tilia, skärp dig.) Nu ska jag med min glimt av innovativitet beskriva känslan när jag bloggat mycket och Alexandra inget.
Tänk er, att ni är smällfeta. Doktorn har alla du älskar som gisslan, och säger att om du inte går ner i vikt så torterar han de alla till döds genom tusen nålar. Du jobbar svinhårt för att gå ner i vikt, men sedan den där dagen, Dagen med stort D (ett negativt stort D alltså), då fingertopparna styr dig, tre sekunder senare har du smällt i dig en hel chipspåse samt fyra cheddarsås grejer från Donken. Den ångesten, när du inser att alla kommer dö.
Iallafall har dagen varit rätt bra.
Händer rätt mycket innanför skolans väggar men jag tycker det är rimligt passande att det stannar där.
Har bland annat blivit rekryterad till att sjunga den enda stämman i Lars Winnerbäcks Kom ihåg mig på skolavslutningen. Alex sjunger vanligt och jag sjunger stämmorna. Yep, jag kommer skita ner mig fullständigt.
Ni förstår inte hur otroligt sugen jag blev på den där cheddardippen när jag skrev om det. Ni tror ni förstår, men det gör ni inte, det lixom vattnas i munnen och åååh.
Kommentarer
Trackback
